Sweet dreams
Jag brukar vara så väldigt rädd, jag är rädd för att prata i telefon, för mörkret, för spindlar, för känslor.
Och väldigt, väldigt rädd att någon jag tycker mycket om ska lämna mig.
Så jag öppnar mig inte riktigt, jag spelar en roll där jag skrattar och är modig men under täcket på kvällarna gråter jag. Kanske är det därför som jag helst sover ensam.
Kommentarer
Postat av: A.
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver.
Svar: Åh, jag ska kika in och titta. Jag hoppas att din blogg kan betyda lika mycket som man har gjort för mig.
Trackback
