Det finaste som finns

You take that love you made and stick into someone else's heart and then walk around arm in arm, hoping it don't get hard but even if it does you just do it all again.

Hittade det där på en blogg, och det är så sant. Jag ser människor runt mig som slänger kärlek omkring sig och älskar som att varje dag är deras sista. Och jag blir så avundsjuk, för jag kan inte det.
Den här bloggen handlar om det. Om hur svårt det är att älska när risken alltid finns att man blir sårad och ensam. Om hur otroligt rädd jag är för allt som har med känslor att göra. Och om hur gärna jag vill bli kär i honom som jag firade två månader med för några dagar sen.

Den handlar också om varför jag tycker att ord är det vackraste som finns. Och då och då kanske det trillar in lite saker jag skrivit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0